Självföraktet möter en kärleksguru

En skrivuppgift jag fick av Kajsa, och gjorde igår... Den är väl lite fånig, och jag är osäker på slutet men...Säg gärna vad ni tycker.

Hon

  

Där! En tom bänk! Hur länge ska man behöva leta för att hitta en tom bänk att breda ut sig på? Den som planerade den här jävla skitparken kunde väl ha tänkt på oss människor som INTE vill sitta och trängas med andra? Inte fan tänker jag låta någon stackars människas dag förstöras av min närvaro. Nej, jag vill sitta ensam. Inte störa någon. Det ska vara bänken och jag. Tyvärr måste även jag vara med. Om jag ändå kunde bli någon annan än mig själv?

Stackars bänk.



Han

  

Där! En tom bänk! Vad skönt det ska bli att sätta sig i solen och betrakta alla härliga människor som passerar. Det kommer att bli en underbar dag. Fåglarna som kvittrar, barnen som busar runt, hundarna som leker och doften! Doften av alla färgglada blommor!

Jag kan förvisso sätta mig där borta bredvid de där öldrickande männen, men det är bättre utsikt ifrån den tomma bänken. Ah, det här ska bli härligt!


Hon

  

Men vad i helvete?! Är den där killen på väg mot samma bänk som jag? Fan också. Aja, han får väl skylla sig själv som hamnar bredvid en sån äcklig jävel som mig. Hoppas bara det inte är någon jag känner så man ska behöva hälsa och vara låtsastrevlig. Behöva dra in magen och skjuta ut huvudet så han inte ser min dubbelhaka och sen skrattande berättar för sina kompisar hur fet jag blivit. Hur ful jag är. Fan vad jag är ful.


Han

  

Nu satte sig en tjej på bänken. Vad trevligt, då kanske man får lite sällskap. Hon ser rätt söt ut. Fast väldigt sorgsen. Undrar vad som kan ha hänt henne som gör att hon ser så nere ut, när det är en sån här vacker dag? Hur kan man inte le när solen skiner och himlen är helt fri från moln? Någon hon känner kanske har dött, eller så kanske hon precis fått sparken från jobbet? Vågar jag fråga?


Hon

  

Vad fan stirrar han på mig för? Är jag så ful att han inte kan slita blicken från mig? Sådär äckligt fascinerande som bara en burk mögliga fiskbullar kan vara. Sluta titta då.

Ja, jag är skabbig, vadå då? Du behöver inte komma närmare ifall du tycker det. Eller ja, ifall du tycker det... Det finns inget "ifall" i den frågan.
Du behöver inte komma närmare eftersom du tycker det! Men jo jo, han kommer ändå. Och han flinar också. Jag orkar inte höra glåpord nu. Fan. Gå bara.






Han

  

Det är något med den där sorgsenheten som fascinerar mig. Jag blir nyfiken på henne, undrar vad som har hänt, hur man gör henne glad igen. Hon är väldigt vacker. Nu tittar hon rakt på mig. Det pirrar till inom mig, som det gör när man ser någon man tycker om. Ett leende spricker upp i ansiktet på mig och jag börjar nästan rodna. Har hon märkt att jag tittar?

Jag sätter mig bredvid henne så får vi se om hon säger något...


Hon

  

Stackars kille. Han känner sig tvungen att sitta här nu eftersom jag råkade möta hans blick. Han vill gå men han vet att det vore oförskämt. Fan vad jag hatar artiga människor som alltid ska vara så jävla trevliga och gulliga. Du får gå, det är okej, ingen klandrar dig. Hade jag varit dig hade jag inte suttit bredvid mig heller. Varför ler han? Ser jag så jäkla rolig ut att han inte kan hålla sig för skratt?


Han

  

Jag kan bara inte sluta le. Det är något med den här tjejen som påverkar mig. Någon form av kärlek vid första ögonkastet har drabbat mig och jag har svårt för att slita blicken ifrån henne. Nu tittar hon på mig med. Ska jag säga något? Öhm... hmm... vad ska jag säga?

För sent. Nu vände hon ner blicken igen och jag sitter bara här med mitt fåniga smile.


Hon

  

Jag har aldrig känt mig så förnedrad. Hey, varför sätter vi inte upp ett tält över mig så kan vi bjuda in hela stans befolkning på freakshow? Sitt du där med ditt fula flin och stirra på mig.

Eller fula... det är ett ganska snyggt flin faktiskt. Raka, vita tänder. Varför kan inte jag ha såna tänder? Resten av han är rätt snyggt också. Perfekta, äckliga människa som sitter där och skrattar åt mig. Dra åt helvete.


Han

  

Hon spanar in mig också! Woho!


Hon

  

Hans blick bränner in i min och jag känner en konstig känsla inom mig. Det verkar nästan som att han tycker om det han ser... Äh, dumheter. Inte en chans att någon kan tycka om ett utseende som mitt. Men... jag tror faktiskt inte det är ett hånleende, det ser faktiskt ganska... vänligt ut.


Han

  

Hon har sjukt vackra ögon. Och den där söta lilla munnen! Hennes utseende är väldigt speciellt, fast på ett bra sätt. Hennes haka sticker ut lite, på ett unikt sätt. Ju mer jag tittar, ju svårare blir det att sluta. Hon måste tro att jag är en idiot som är så här trollbunden av henne.


  

  

Hon

  

Alltså, jag vill inte erkänna det för mig själv, men det känns faktiskt som att han tycker jag ser okej ut... Men hur kan han? Fan vad dålig smak han har. Men det är något med hans utforskande blick som får mig att känna mig... vacker.


Han

  

Snart måste jag säga något. Fråga vad hon heter, vart hon bor, vad som helst! Kanske bjuda ut henne ikväll? Fast sånt gör man inte i Sverige. Vad mycket lättare det hade varit om vi var i USA nu. "Would you like to go out with me tonight?" vs "Skulle du vilja gå ut med mig ikväll?". Det första låter ju så mycket bättre. Men hon hade ju trott att jag var dum i huvudet om jag pratade engelska först och sen fortsatte på svenska. Fast vem vet, det kanske skulle kunna bli något att skratta åt ikväll, på daten? Hur nervös jag var för att bjuda ut henne så att jag började snacka engelska, haha.
 


Hon

  

Jag kanske inte är så ful trots allt. Eller?


Han

  

Tänk om hon går snart? Jag måste passa på att säga något NU, innan hon går, men jag kan inte, jag är för nervös!


Hon

  

Fast om han vore intresserad borde han väl säga något... Nej, jag är ju ful. Det har jag ju vetat om hela livet. Hur kunde jag tro något annat? Hade han tyckt att jag såg bra ut hade han ju gjort något vid det här laget. Killar är väl inte så mesiga att de bara sitter tysta? Nej, jag är ful, jag vet.






Han

  

Nu vet jag vad jag ska göra. Något riktigt töntigt - lågstadievarning! Jag ska ge henne en lapp med min förfrågan, och sen gå härifrån. Vad fjantig jag är. Men jag vet verkligen inte vad jag ska säga. Det är något med den här tjejen som gör mig helt stel och jag får inte ut ett ord!


Hon

  

Nu vänder han sig om till och med. Äckelkänslan tog över honom och han förmår inte att se på mig mera. Jag undrar vad det är han sitter och skriver. Han är kanske en ståuppkomiker och nu har jag inspirerat honom till ett skämt som han kan dra ikväll. Nåväl, lite nytta gör jag allt!


Han

  

Okej, jag räcker över den, sen går jag. Hoppas hon ringer. Hoppas!


  

Hon

  

Nu räcker han över lappen till mig? Vad fan är det här? Och så går han bara! Jaha. Vad kan det stå tro? Säkert något riktigt jävla elakt. Vill jag ens kolla? Äh, lika bra...

"Lova att inte skratta nu. Eller jo, skratta förresten, du ser så sorgsen ut och det skulle vara underbart få dig att skratta. Jag har varit helt tagen av din skönhet ända sedan jag satte mig här, och trots att jag vanligtvis är både modig och självsäker var det något med dig som fick mig stum. Därför får du den här lappen istället. Du är väldigt vacker, och jag vill träffa dig igen. Förhoppningsvis har jag blivit mig själv igen då, så att jag vågar prata med dig. Om det finns något intresse från din sida så möt mig här igen ikväll, klockan 20.00".




Hon skrattade där hon satt. Han skrattade där han gick.
På kvällen möttes de igen, och sedan dess har han alltid fått henne att känna sig vacker.


Kommentarer
Postat av: CIndy

Maha, ME LIKEY! :D

2009-05-15 @ 20:11:18
URL: http://takonsekvens.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0